För 25 år sedan gick en stolt epok i den svenska handelsflottan i graven när Svenska Amerika Linien lades ner. Den "vita flottan" transporterade under drygt 6o år hundratusentals människor över Atlanten ock var samtidigt ambassadör för svensk design.

LYX TILL SJÖSS

Blåsten har lagt sig, solen skiner och vimlet vid poolkanten är i full gång ett dag 1934. De flesta är uppe tidigt trotts att kvällen innan blev sen med middag, cabaret och dans till tre orkestrar. Bland borden flyter konversationen ledigt medan kypare i vitt serverar förfriskningar. I bassängen blommar det av färgrika baddräkter och strandpyjamas, de våg halsiga gör konster från trampolinen. Andra sysselsätter sig med divertissemanger som lerduveskytte, "shuffle-board" eller häst kapplöpning med totalisator och allt. Svensk. Dagbladets utsände, Gustaf Bolinder, skrev att ett dam strax före tävlingarna gått ner till stallet med socker åt hästarna "blev litet snopen när hon fann att de voro av trä" En första klassens passagerare förväntade sitt alltid att finna något utöver det vanliga ja rentav i hästväg, ombord på Svenska Amerika Liniens atlantångare. När den driftige värmlänningen Axel Broström år 1865 köpte sitt första skuta, galeasen Mathilda, för ett par tusenlappar blev det upptakten till sannsagan om de svenska amerikabåtarna "De flytande palatsen", The White Viking Fleet som man sa på andra sidan Atlanten. Vid sekelskiftet hade det Broströmska rederiet vuxit ur Vänern och blivit det största i landet. Då sonen Dan tog över utvecklades företaget till en världsomspännande koncern inom sjönäringen. Efter initiativ av en annan redarkung, Willhelm Lundgren, kunde Dan Broström 1915 realisera drömmen om en direktförbindelse till Amerika. Fortfarande var emigrantströmmen till USA ganska strid så det fanns pengar att tjäna vilket direktör Broström inte var sen att inse, så styrelseledamot i Nationalföreningen mot emigrationen han var. Rederiaktiebolaget Sverige-Nordamerika grundades 1914 (rederiet bytte namn till Svenska Amerika Linien 1925) och det första fartyget blev den tyskbyggda atlantångaren Potsdam som döptes om till Stockholm. Jungfruresan genomfördes under mindre glamourösa former än vad som kännetecknade de kryssningar som senare skulle följa. Mitt under första världskriget, den 11 december 1915, lämnade S/S Stockholm Göteborg med destination New York. Ombord fanns 50 passagerare i första klass, 97 i andra och 55 i tredje. I hytt nr 8 logerade förstaklassresenären Curt Bergström som köpt biljett nr 1 för 350 kronor. Väl ute på Atlanten stoppades ångaren av brittiska krigsfartyg och tvingades in till Kirkwall på Orkney där all post konfiskerades. Trots detta intermezzo kunde Stockholm lägga till i New York dryga femton dygn efter avfärd. Under sina fjorton år i rederiets tjänst skulle hon transportera 111 664 passagerare över Atlanten. Fartyg nummer två, Drottningholm, förvärvades 1920. För sin gång i hårt väder kom hon humoristiskt att kallas "Rollinghome". Dessa tidiga amerikabåtar var byggda enligt tanken att det skulle gå in största möjliga antal passagerare på minsta möjliga yta. Men på nästa generation amerikabåtar ställdes nya krav på service och komfort. Strömmen av utvandrare sinade och i stället öppnades en marknad av bättre beställda amerikanska turister; före detta utvandrare med barn och barnbarn som ville se, det forna hemlandet ( och svenskar som ville besöka släkten i USA). Och på sikt hägrade en än mer lukrativ kryssningsverksamhet i Medelhavet, Karibien och Söderhavet.

Amerikabåtarnas ändhållplatser var Stigbergskajen vid emigrationskontoret "Amerika-" eller "Betongskjulet" i Göteborg och Pier 97 vid W 57th Street i New York. Mellan dessa slutstationer gjordes emellanåt även stopp i Köpenhamn, Oslo och Halifax i Kanada. Vid inloppet till New York fanns den ståtliga Frihetsgudinnan. Givetvis skulle passagerarna som anlöpte Göteborgs hamn också hälsas välkomna..

Olyckor och svårt väder

Med desserten följer en tryckt papperslapp med uppmaningen: "Gå till Era hytter, ta på Era livbälten. Återsamling på övre däck vid livbåt nr 1." Dock kunde Gripsholm rida ut stormen och angjorde New York på nyårsdagen. Sämre gick det för M/S Stockholm den 25 juli 1956. I tät dimma kolliderade hon med den italienska atlantkryssaren Andrea Doria utanför Nantucket på den nordamerikanska östkusten. Andrea Doria sjönk med 46 av sina passagerare och på Stockholm, som fick stora men reparabla skador, omkom fem besättningsmän.

Strax efter krigsutbrottet 1939 ställdes trafiken med Gripsholm ,och Drottningholm in. Dessa fartyg fungerade senare under andra världskriget som utväxlingsfartyg, amerikanska krigsfångar växlades mot japanska diplomater. De båda fartygen gjorde sammanlagt 33 sådana resor. När USA gick med i kriget i december 1941 konfiskerade den amerikanska staten Kungsholm i New York. All den fina inredningen revs ut och under stjärnbaneret och omdöpt till John Ericsson tjänstgjorde hon som trupptransportfartyg i Stilla havet. Medelhavet och vid den allierade invasionen av Frankrike 1944.

Efter kriget kom ett nytt uppsving i verksamheten och SAL-flottan moderniserades successivt. 1957 gick den miljonte passageraren ombord. Men efter några lysande decennier följde en definitiv nedgång för rederiet under sjuttiotalet. Varvskris, stigande oljepriser och en svacka i kryssningsmarknaden var några av orsakerna. Interna stridigheter och trassel inom Broströmkoncernen en annan. Under en period figurerade rederiets ledning främst Dan Broströms son Dan-Axel i pressen i diverse skandalaffärer. Det var TV-såpan "Rederiet" fast på riktigt. I mars 1975 fattades beslutet att avveckla verksamheten och senare samma år såldes de sista fartygen, Gripsholm och Kungsholm. Sagan var slut.

JACOB WIBERG