Nautisk Tidskrift nr 8 2001 / John E Persson

Amerikafararen som aldrig blev

Den 22 november 1936 offentliggjordes i dagstidningarna att Svenska Amerika Linien beställt ett nytt passagerarfartyg. Ordern hade gått till Cantieri Riuniti dell'Adriatico i Trieste som ansågs ha lämnat bästa anbudet.

Det projekterade fartyget, som skulle ha kapacitet för 1350 passagerare i tre klasser, skulle enligt kontraktet levereras den 1 mars 1939. Det skulle få ett bruttotonnage på 29.000 ton, d v s nästan 50% större än den åtta år tidigare levererade KUNGSHOLM som mätte 19.950. Hon skulle t o m överträffa den definitivt sista KUNGSHOLM från 1966, som var på 26.680 ton Det nya fartyget skulle utrustas med tre 10-cylindriga Sulzer-motorer på sammanlagt 24.000 IHK, kopplade till tre propellrar.

Nybygget sjösattes 29 maj 1938 och döptes av prinsessan Ingeborg till STOCKHOLM. Sjösättningen, en av fascisterna välregisserad tillställning, beskådades av 50.000 personer. Den föregicks av en katolsk ceremoni, då skrovet bestänktes med vigvatten, innan prinsessan med en silveryxa högg av fartygets sista länk med land. Det vitmålade skrovet gled därefter snällt ner i det våta elementet och neg för sin gudmoder.

Klockan 05.57 den 20 december 1938 väcktes Amerikaliniens VD Axel Jonsson i sitt hem, för att ta emot ett iltelegram från Trieste. I telegrammet fick han det chockartade beskedet att STOCKHOLM under natten eldhärjats vid varvets utrustningskaj.

Det visade sig att branden varit förödande och att skrovet var så svårt skadat att det inte gick att rädda. Till all lycka var motorerna oskadda, ännu lagrade på land. I mars, sedan rederiet förhandlat med varv och försäkringsbolag, beställdes ett nytt fartyg efter samma ritningar, nu med leverans i slutet av 1940. Det nya skrovet sjösattes 10 mars 1940, även detta döpt till STOCKHOLM av prinsessan Ingeborg. Det nya fartyget hann utrustas och göra provtur under hösten. Allt pekade på att varvet skulle kunna hålla leveranstiden till slutet av 1940.

Det var bara ett aber - andra världskriget hade brutit ut och sedan Tyskland våren 1940 lagt ut Skagerakspärren hade all passagerartrafik på Nordatlanten upphört. Därmed var inte Svenska Amerikalinien i behov av sitt nya fartyg, men turligt nog behövde Italien stora fartyg för trupptransporter. Den 2 november 1941 övertogs STOCKHOLM av Italia Societa Anom. de Navigazione i Genua för 33.7 milj kr och döptes om till SABAUDIA.

Fartyget låg därefter kvar i Triestes hamn som depåfartyg tills det i början av 1944 lades upp i Muggiaviken söder om Trieste. Den 6 juli 1944 blev SABAUDIA bombat av allierat flyg och träffades så svårt att hon kantrade och sjönk på grunt vatten.

På grund av internationell oenighet kring Triestes framtid låg vraket kvar till vintern 1949-50, då det lättades och bogserades till ett varv i närbelägna San Rocco.

Vid skrotningen tillvaratogs de tre Sulzermaskinerna från 1938. Efter renovering installerades motorerna i tre nybyggda tankfartyg: BERNA av Panama på 19.201 ton d w byggd i Monfalcone 1952, ANDROMEDA av Genua på 18.578 ton d w byggd i Trieste 1953 och TRIESTE av Trieste på 19.281 ton d w byggd i Trieste 1954.

Då hade Svenska Amerika Linien redan 1948 fått en ny STOCKHOLM. Fast det var en bastard på 11.650 bruttoton, knappt en tredjedel av den italienska skönheten och med plats bara för 390 passagerare. Dock skulle hon bli världskändis den 26 juli 1956 sedan hon sänkt italienska "lyxfartyget" ANDREA DORIA.

- Men det är en annan historia, som det brukar heta.

Första Italien - Stockholm efter sjösättningen 29 maj 1938

Andra Italien - Stockholm på provtur hösten 1940