Söndag 2:a Advent
För en dag har jag
provat på att vara en annan.. Jag intog rollen och pälsen av
en pyrenée med stor entusiasm.
Matte vart inte lika glad då hon upptäckte att jag, enligt
utställnings pm'et,
numera var tvättäkta Fransk herdehund. För mig var bytet till varm
päls välkommet då vi planerade en tur norrut.
Vi skulle till Hamar och Norsk Vinnarutställning med stopp
i Strömstad för övernattning och upphämtning av
Zelda (Blondie) min halvsyster och hennes matte Ulrika.
Puss och kram och allt det där ni vet, sen var timmen
då ljuset släcktes, tidig var gryningen då klockan ringde.
Men upp kom vi alla och strax också iväg mot Hamar.
Jag såg framemot att ställas i pyreneerringen och lära
känna mina nya släktingar lite närmare. Väl framme
hann vi inte ens
parkera bilen förren matte ensam flög ut och hastigtsprang mot entrén. Var hon höll hus så länge har jag igen aning om, men hon kom efter ett bra tag flåsande med andan i halsen och mumlade något om att ha pratat med ringsekreteraren och letat vid fel parkeringsplats. I samlad trupp marscherade vi alla in (Bhimbo, Zelda, Ulrika, Susan, matte och jag) Väl inne vid ridgeback ringen börjar jag otåligt se mig omkring, matte likaså. Ööh...jag undrar vad det är för klass som bedöms nu, mumlar hon oroligt medans jag kikar efter om jag kan se de vita herdehundarnas ring någonstans i närheten. -Ursäkta, hör jag henne säga till en man som ser ut att ha koll på vilka det är som är inne, är det Öppenklass som bedöms nu? -Nej, det är championhanarna som är inne. Kris&panik&nervsammanbrott! som tur är ser ringsereteraren att matte är på väg in i ett slaganfall och slussar snabbt in oss i ringen och placerar oss längre bak i kön bland de som fortfarande väntar på att bli kvalitéts bedömda. -Men hallååååå! jag skall inte in här ! jag är pyrenée!! Ingen lyssnar på mina protester och med nummerlappen i högsta hugg och jackan ivägslängd gud vet vart ropar matte -Susan! Nummerlapps hållare och godis! Bråttom värre! En något irriterad Susan svarar kort att hon inte har tid med oss som är inne i ringen just nu, för hon har fullt upp med hundburarna! Detta tycktes visst vara väldigt lustigt efteråt...nåväl, köttbullar fick vi (och nummerlappshållare) Innan jag hunnit samla mig är det vår tur. -Stå Zeb! Duktig kille..och så kom de där läckerbitarna nedmatandes i oavbrutet flöde...mmmmm så gott. Sedan var det dax att springa runt och det var skönt att länga på benen efter 3 timmars bilfärd. Så blev vi då placerade, 1:a med CK och alltså vidare till bästa hanhundsklass. Där gick det lika bra och jag fick ett nytt namn som inte går att uttala; NV-00. Flott värre enligt mammsen som stolt proklamerade att jag numer var Norsk Vinnare, jaha...?! Allt jag var intresserad av var att söka upp mitt nya påbråd. Ånej då...nu skall här shoppas, fikas och mätas för ett nytt vintertäcke. Men hallå mamma, kolla in pälsen här....suck.. Jag tror de Franska herdehundarna fortfarande undrar över nummer 928 från Sverige som aldrig kom till start... Efter all shopping, hundprat osv..beslöt våra människor att det var hög tid att styra hemåt igen. Vägen var den samma ändå lyckades dom köra fel tre (!!!) gånger; vid varje förarbyte.