Månd. 1998-12-21

I dag försvann julskinkan. *host*
Detta hände när matte var på posten. Visst är det himla typiskt att bli utsatt för en så stor frestelse när det bara är 3 dagar kvar till julafton?!
Jag som kämpat så för att vara snäll!
Till mitt försvar skall jag få säga att Jackie, min kompis var här och det var faktiskt han som övertalade mig.
Men störst fel var faktiskt matte's. Hon glömde ställa in den i kylskåpet. Precis innanför entré dörren ställde hon ner påsen med skinkan. Säg mig vem som kan låta bli att smaka av den då?! Faktiskt inte en enda hund i min bekantskapskrets ialla fall.
Finns det någon sådan vovve överhuvdtaget, skall den ha tapperhetsmedalj enligt min mening.
Men vad gör man nu? Tar tomten hänsyn till förmildrande omständigheter? Jag får försöka ligga lågt framtills julafton och hoppas att det bara var matte som upptäckte att skinkan hamnade i min (och Jackies!) mage.






Torsd. 1998-12-10

Nu är det hög tid att jobba upp sina pluspoäng *snart julafton*.
Jag har redan startat. Inkallningen lyssnar undertecknad bättre på. Jag har kommit på att det ger högre poäng om man lägger öronen lite bakåtvinklade samtidigt som man kommer kutandes med svansen viftandes, gärna på lite lägre höjd. Den lismande effekten förstärks då.
Läpparna drar jag bak en aning.
Min matte blir hemskt glad när jag fjäskar för henne, antagligen bottnar det i någon barndomshändelse.... fick inte vara med och leka med dom andra barnen...typ.. nåväl, jag kan bjuda på det för att nå mitt mål, jag är inte knusslig.
Igår fick jag många pluspoäng vilket helt berodde på min höga smärt tröskel. Inte mycket som jag ojjar mig för (ok ok....kloklippningen då, ni som läst mina gamla memoarer)
I vilket fall som helst så åkte vi till en veterinär för att göra om min ID-märkning som inte syns så värst bra enligt dem som försökt titta efter den. Oskyldig och ovetandes som ett offerlamm traskar jag in på mottagningen för att mötas av en sköterska med en godis i ena handen och en spruta i den andra. Snacka om dubbla signaler.
Jag visste åt vart det barkade, men jag är inte spruträdd så jag valde godisen. Innan jag berättar vidare vill jag bara inflika att de där sprutorna är rätt förrädiska. Ibland händer ingenting och ibland blir du helt snurrig. Vilket drabbade mig. Jag försökte stå upp på mina ben så länge jag kunde för jag hörde hur patienten skrek i tortyrkammaren brevid.
Men så plötsligt tänkte jag på tomten. Och på pluspoäng.
Jag lade ner motståndet och lät kroppen följa med..*ner*. Nåväl...det var rätt skönt att sträck ut sig på golvet samtidigt som man blev kliad och gosad med.
En tandborste, en tub med grönfärg och en tång tyckte jag mig skönja i ögonvrån. Till örat??
Jag förstod ingenting. 5 sekunder senare var jag helt på det klara! AAAJ!! Jaa, högre än så skrek jag inte. Givetvis med en baktanke (som ni redan känner till vid det här laget).
Efter ihoptejpande av kletigt öra var det dax att bege sig hemåt....lättare sagt än gjort
Bambi-II, det var jag det. Benställningens huvudfunktion var nu att överhuvudtaget hålla min kropp uppe från marknivå. Med en kraftantsrängning tog jag mig samman, och ut ur lokalen. Väl hemma stöp jag i säng som en klubbad oxe.
Till tomten vill jag hälsa: JAG HAR FÖRTJÄNAT VARTENDA PAKET!!!