Mån. 1999-12-27
Idag förvånade matte mig med en helt ny sida.
Tidigare har jag uppfattat henne som lite vek och inte så handlingskraftig
men jag fick upp ögonen och tror nog att jag missbedömt henne lite grann.
Vi hade varit på Djursjukhuset för att få ett sammanställt vaccinationsintyg av de rabiessprutor jag tagit samt blodprovssvaret. Efter det var klart fick matte för sig att nu var det lägligt tillfälle för att köpa det där besticksettet hon borde köpt för flera år sedan, mellandags-rea och allt. Sagt och gjort, vi åkte in till Nordstan, ett stort köpcentrum med en massa affärer.
När vi går där inne kommer det en tjej med en stor blandrashane och man kan se att hon inte har så stor kontroll vare sig på sig själv eller hunden.
-Bara hon nu inte tappar honom säger matte, eftersom den hade fått syn på mig. Knappt hade matte hunnit uttala orden innan hon gör precis detta och hunden, med siktet inställt på mig, kommer farande i 180 knyck och inte med särskilt vänliga avsikter av kroppspråket att döma.
Jag gjorde mig redo inför den oundvikliga sammandrabbningen samtidigt som matte plockade fram ilska och oanade krafter. Hon lyfte mig åt sidan (och då skall ni veta att jag ätit en himla massa julmat i helgen!) för att bli den som står närmast huliganen. Hunden var nästan framme då matte skickade iväg en karatespark som träffade honom rakt i ansiktet! Under höga tjut gjorde han den snabbaste tvärvändning jag sett på mycket länge.
Tänk att HON kunde grejja sånt här. Man blir imponerad! (Visserligen skulle jag kunnat klara av honom alldeles på egen hand...men det är en annan historia) Därefter väntade vi en liten stund ifall ägarinnan till hunden ville komma fram och framföra klagomål eller så. Men hon kom aldrig, antagligen för att man tydligt kunde se på matte att hon hade en del på hjärtat. En annan som däremot kom fram var securitas vakten. Han frågade om det hade gått bra med oss. -Jotack ingen fara, sa matte medans jag tittade bort mot tjejjen som satt sig på huk vid sin hund och klappade och ömkade honom.
Nu tror ju varken jag eller matte att han blev skadad, men vi är övertygade om att hans stolthet blev ordentligt tillstukad. Kanske lärde han sig lite hundhyfs?!