Tors. 1999-02-25 Något mycket märkligt hände idag. Jag gick ett organiserat spår (det är vad matte kallar det hela när jag har sele på mig, själv tycker jag alltid jag går organiserat). I vilket fall som helst, framme vid målet låg en av mina leksaker, kamprepet. Jag var förundrad... hur kom det sig att den hamnat mitt ute i skogen??? Hade den rymt för att jag brukar bita i den? Borde den inte sagt till innan då, typ aj, sluta eller något när vi lekt? Jag blev iallafall jätteglad när jag hittade den, och matte med. Hon verkade lika förvånad som jag över att den låg precis här, mitt ute i skogen. Vi kampade lite om den. Inte heller nu sade den aj. Konstigt, varför försvann den då från början? Det kan inte bero på äcklig mat, för jag har aldrig sett den äta. Det måste vara våra elaka katters fel att den beslöt sig för att lämna oss. Frågan är bara, hur i allsin dar tog den sig dit??? Jag har aldrig sett den gå....

Tis. 1999-02-01 Äntligen nalkas våren! Jag älskar att ligga utsträck i en solstrimma som letat sig in i lägenheten. Våra skogspromenader har också blivit längre nu när det inte är så kallt ute. Vi brukar stanna på ett vindstilla ställe där solen skiner och då sitter hon bara där, fråga mig inte vad hon gör. Mediterar? Blicken är i allafall långt borta och hon rör inte en fena. Vilket jag gör... Det är sååå tråkigt när inget händer. Jag får sysselsätta mig bäst jag kan och det brukar gå rätt bra. Jag spårade upp en rådjursskank ena gången. Stolt kom jag för att visa upp vad jag fått tag i, då berömde hon mig först för att sedan tvinga mig till en byteshandel mot samma gamla godis jag brukar äta var och varannan dag! *upprörd* Säg mig vad som går upp mot en en föruttnad skank??? Inget! När jag är inne på ämnet spåra passar jag på att berätta att jag kom med på spårkursen, yippieyeah!!! Vi skall lära oss hitta vilsekommna människor, i början letar man upp sin egen tvåbening. Jag får fundera på om jag skall söka upp eller lämna kvar henne i skogen... Bäst hon jobbar på att bli snällare, MYCKET snällare!