Mån. 2000-02-21
I helgen åkte vi utomlands, Danmark tur och retur på 2 dagar.
Och för detta är man tvungen att ta sprutor ett halvår i förväg?!
Dessa människor....Hur som haver så var det utställningsdax, det kunde jag räkna ut med ena tassen för matte packade "sittryggsäcken" full och så tog hon fram buren som jag inte tycker om här hemma (ni skulle varit med när matte tränade mig till att gå in i den! Mamma Scan's försäljning ökade dramatiskt den veckan) men ääälskar när vi är på utställning för man kan ligga och sova lugnt och avslappnat i den.
Båtresan över var något jag sett framemot. Att få gå upp i restaurangen och äta gott, strosa i shopen och kanske spela på de enarmade banditerna. Istället blev det arresten för mig! Jag lämnades kvar i bilen medan matte och mormor gick upp för att göra allt det där jag hade sett framemot! Tur för dom att vi åkte med snabbfärjan så jag slapp sitta ensam så länge annars hade jag hittat på någon form av straffbus. När vi nått fram till Fredericia efter ett par timmars bilkörning lämnade vi av våran packning på hotellrummet och gick sedan ut för att göra stan, den danska hundgästfriheten är ju vida känd. Det enda jag har att säga om den är att det är sann lögn. Jag släpptes inte in på en enda av stadens alla restauranger! Som tur var hade matte fortfarande dåligt samvete över den där båtresan så vi tog med oss middag till vårat rum. För mig spelar det inte så stor roll VAR jag äter, bara det är GOTT...och det var det. Blodig dansk oxefilé med pommesfrites och bearneisås, mums.
På söndag var det utställningsdax. Hallen var stor och det var många snygga brudar där som luktade sååå gott. Men matte sa att jag skulle spara krafterna tills det var våran tur i ringen. Bra var väl det för jag gjorde en "grandslam homerun" och utsågs till snyggaste Ridgebacken! Matte svävade omkring på små moln och jag undrar egentligen om inte det berodde på danskarnas avslappnade inställning mot cigarettrökning för det puffades frenetiskt överallt i utställningshallen av nervösa hundägare. Stundom var sikten så dålig att man knappt såg en meter framför sig. Med smärre rökskador tog vi oss sedan ut ur Dronning Margerete Hallen för att styra kosan hemåt. Samma båtresa, samma skymfning, men denna gång med planer på att icke stillatigande acceptera behandlingen. När de lämnat mig ensam letade jag raskt upp den danska osten mormor köpt med sig. Den ånjöt jag i min ensamhet och det enda jag ytterligare önskade var att jag skulle fått av korken på en av flaskorna med rödvin.