Tis. 2000-01-04
Matte muttrar ibland något i stil med "låg motivation""släkt med tjuren Ferdinand". Oftast efter ett träningspass med mig, när jag inte haft så värst mycket lust trotts lek och Mamma scans. Men idag fick hon så hon teg, för vad skådade mitt ungdomliga öga om inte en flock kor!!!
Tack snälla bonde som släppt ut dina kritter mitt i vintern så jag fick bevisat att jag innehar både arbetsglädje och kapacitet. Det hela handlar helt enkelt om motivation.
Emma (min rottis flickvän) som är en mycket älsklig dam lever efter måttot: "Dina vänner är mina vänner" och hakade på direkt. Tillsammans sprängde vi våra personbästa och understa eltråden till våra nya kompisar. Långt bak kunde jag höra matte i falsett:
FAAN TA DIG, HUNDKRÄK!!!!
Jag förmodade att det fanns just en sådan i närheten, men hade inte tid att ta reda på mer om den just då, för här skulle visas motivation och arbetsglädje! Väl inne försökte jag få igång Rosa och alla hennes ko-mpisar men snart förstod jag att kylan gjort deras leder stela, för de vägrade springa runt som jag tänkt mig. De bara råmade oroat och överröstade matte som utanför skrek och svor något om att sälja billigt och få betala dyrt.
Emma kände idag inte samma arbetsglädje som mig och lämnade strax hagen för att förena sig med tråkmånsarna utanför. Ingen Emma samt noll fart på kossorna gjorde att även jag snart beslöt mig för att avlägsna mig. På väg ut ur hagen kom jag åt den del av tråden vi tidigare inte lyckats spränga och fick en elstöt i ryggen som hette duga! Om jag tjöt?! Gissa!! Matte var inte det minsta medkännande för det enda hon sa var -Jäkligt synd att du inte kände av den på väg IN...