Tis. 1999-06-29

Emma, en förklädd retriver Jag har fått en flickvän. Hon heter Emma och är ett halvår äldre än mig.
Det hela började med att jag satte in en annons i "hundkontakt": Ädel yngling söker vacker flicka. Intressen: Långa skogspromenader, kulinariska utflykter, mysiga hemmakvällar i soffan, och BUS!!! Emma nappade, föll för det där med maten....

Man kan ha jättekul med en pinne!
Vår första date försökte jag få exotisk och spännande.
Jag hade planerat att vi skulle ha lite "skoj" med Rosa och hennes ko-mpisar, men Emma var alldeles för orolig över vad hennes husse skulle säga. Så jag gav henne, alldeles på egen hand, en uppvisning av vad orden "drivande och ställande" innebär. Matte höll på att få hjärtsnurp, men det är en helt annan historia.



Lör. 1999-06-19

På spaning efter skitnödiga måsar Operation: "Seagull Attack" Target: Zeb
Det är vad som utpelas här hemma för tillfället.
Måsarna är alldeles rabiata, antagligen för att deras ungar promenerar runt på gatorna utan att fatta att de skall upp och flyga i luften. Föräldrarnas taktik för att skydda sina små dunbollar går ut på att skrikandes, från hög höjd störtdyka mot oss och hota att hacka hål i våra huvuden, och genom s.k skitattacker få fienden, att snabbt avlägsna sig från deras territorium.
De lyckas himla bra! Inte mycket man kan sätta emot deras "vapen". Min matte, som jag alltid tyckt är lugn och sansad, på gränsen till trög, börjar hysteriskt skrika och i full fart försöka springa ifrån den galna måsen. Denna gången lyckades det inte för min del. Fick massa bajs på mig, jag såg ut som en brun dalmatiner med vita fläckar, inte så snyggt precis...
Nu förtiden går vi stora omvägar för att undvika dessa traumatiska händelser. Och om vi nu nödvändigtvis måste förbi dem, så spejar vi båda två för att försöka hinna upptäcka "The seagull attack" innan de hinner träffa sitt mål; Moi!



Sön. 1999-06-06

detta är katten som mördade svalan Nyligen när vi kom in från morgon rundan ute, hördes ända ut till hallen ett dovt morrande från köket. Märkligt, detta måste undersökas närmare..... Framför kylskåpet satt Nicke med vildsint blick och ett byte i munnen. Matte tvärstannade och visste inte riktigt hur hon skulle hantera situationen, det visste jag. ALDRIG att jag går nära honom med munnen full av egenhändigt fångad och balkongdödad hussvala (fann vi ut senare), stint stirrande rakt mot oss med samma beslutsamhet som hos en kamikaze pilot. Jag vände på direkten och begav mig till andra ändan av lägenheten. Det finns ett ordspråk som säger att "man kan ta katten ur djungeln, men man kan aldrig ta djungeln ur katten". Vad jag skulle vilja veta är hur man får katten tillbaka in i djungeln.....