Tis. 1999-10-21

apellspår Vi har lämnat spårarbete i skogen för att träna på gräs. Matte har fått för sig att vi någon gång i framtiden skall ta oss till apellklass, hahaha. Så nu har hon införskaffat en bok med titeln "Tävlingslydnad 1". Den läser hon varje kväll när vi har gått och lagt oss i sängen för natten, det är verkligen irriterande med en bländande lampa när man vill sova!
Det positiva med hennes nya mål är det jättestora lager av köttbullar som vi har i frysen. Såpass mycket har jag lyckats disciplinera henne att hon nu förstår för att överhuvudtaget få mig att utföra något lydnadsmoment så skall jag mutas. Emellanåt kastar hon iväg min pipleksak eller kampar lite med mig som motivation. Men som sagt, inget går upp mot Mamma Scans! Särskilt nu som hon har dragit ner på maten.....
Jag har inte haft särskilt stor matlust innan så det där med att mäta upp portionerna var det inte så noga med. Jag hade till och med lyckats få henne att koka kött och stora risportioner + det bästa av allt: en skvätt fet mumsig grädde som toppen på det hela! Tiden med sötebrödsdagar är över och grädden blott ett minne. Visserligen får jag fortfarande ris och kött i torrfodret, men portionerna är ju yttepytte små! Just därför har min mage inte så stor ork att stå emot mamma scan. Min överlevnads instinkt tar över. Det är stoltheten som får ta stryk genom mitt underkastande och utförande av totalt meningslösa lydnadsmoment. Dyra köttbullar (men goda!).
Vi kör även lite sökrutor i gräset, sist hade hon lagt ut sin cykel nyckel! Tur att jag trampade på den annars hade jag nog inte hittat den. Det blev ett himla liv när jag förutom trampmarkeringen även markerade den med näsan. Jag tror att hennes plan är att få mig till att bli en "nyckelspårare" eftersom hon bara i sommras tappat två nyckelknippor.Jaja, man få väl göra sitt bästa om det nu skulle inträffa igen, vilket verkar troligt. I värsta fall om jag inte hittar dem så får jag spåra fram till det där trädet ute i skogen som hon har spikat upp reservnyckeln i!