Sön. 1998-09-29 Äntligen har jag lyckats nå fram till tangentbordet! Datorn har var formaterats, och det saknades en hel del till min hemsida och jag kunde inte göra något åt saken för järnlady'n vägrade flytta sig en enda milimeter från skrivbordet. "Jag har hemtenta Zeb, du får vänta" Sedan har hon fyllt år också, fast jag avslöjar inte hur mycket, lite schysst får man ju vara. Men jag kan säga som så, hon är gammal! ;) Lite bra saker med födelsedagen var tårta *mums*, och en scanner!!! Så nu skall jag lägga mig i den så får ni lite nya bilder av moi, vilket kommer förgylla er tillvaro nu när höstmörkret sakta sänker sig över oss. Tyvärr så blir det ingen bild idag....scannern var trasig!!!! Vi var i stan idag och bytte den. Nu får jag bara vänta på att den skall bli inkopplad, det kan väl högst ta ett par dar. *Voffelivoff*

Lör. 1998-09-12 Jag har legat i koma. Ja i och för sig inte så länge, typ i 15 minuter. Det hela började med att matte hittade konstiga saker i det som jag släpper ifrån mig med jämna mellanrum ett par gånger om dagen. Hon hittade träflisor, små små grus korn och när hon tittade riktigt noga en dag hittade hon en cykelslang, hehe, jag skojjar. Men det där med träflisorna och gruskornen stämmer. Vi åkte till doktorn. Rätt oförskämd typ må jag säga. Det var JAG som var den intagne men det var matte han ställde frågorna till. Inte ett uns av respekt för sina patienter! Han kunde ju ha frågat mig! Nåväl, dax för sprutan. Den kände jag allt igen från sist. Jag fick Frolic, och de fick sticka i mig. Allt var frid och frööjd *gääääääsp*..zz...zzzz....zzzzzzzz....zzzzzzzzzzzz Jag har ett diffust minne av att jag flyttades till ett bord som åkte upp, upp mot skyn. Men till himlen kom jag inte, där skall det visst vara trevligt har jag hört. Det var det inte här. Jag fick en stege instoppad i munnen. Med den i munnen kunde jag bara gapa, vilket var rätt så enerverande, för jag ville SOVA! Samtidigt som jag ligger där och försöker ignorera faktum, för att trots detta få mig en liten skönhetsslummer hör jag hur en stol rullas fram mot mitt huvud. På den sitter doktorn. Med sig har han en lampa som han troligtvis fått tag på i en förhörscell. Man kan ju drömma om att få sova med en sådan i ansiktet! Jag blev rätt grinig och tänkte att nä nu jäklar får det vara nog! (förlåt mitt språk alla damer som läser detta) Jag sticker! Men jag var tröttare än jag trodde för benen bar mig inte. Faktiskt så orkade jag inte ens resa på huvudet. Jag gav upp innan jag börjat. Sedan pillade han lite här & där, och så pillade han på mina tonsiller. - AAJ! - Han har ont där! sa doktorn. Intelligen iaktagelse....hmmpf! Jag hade ju redan sagt det till honom på hundspråk. Men inte ville han lyssna på mig! Sedan petade han där igen för att ta en "odling", som han kallade det. Och så visade han matte hur det såg ut. Hon berättade sedan för mig att de hade varit röda och irriterade. Inte konstigt att man käkar grus då, man vill ju lindra irritationen i halsen! Sedan är det ju också så att man är tvungen att vara övertydlig när man pratar med människor. De förstår ju inte hundspråk så bra. För hur säger man: Jag har ont i tonsillerna, på människospråk ?!

Sön. 1998-09-06 Denna veckan har det hänt så mycket omkring mig att mina tassar inte hunnit trycka på dessa tangenterna. Först så började min unghundskurs, *jättekul* och så har jag fått träna in min nya flock i hur jag vill ha saker och ting. Och sånt tar ju alltid tid, ni vet ju hur tröga människosläktet är... Det är min "dagflock" jag pratar om. Där bor jag när matte är i sin skola. I den finns en liten tjej, hon är ungefär i min storlek, vilket är väldigt praktiskt ur matsynpunkt. Jag slipper böja nacken i 90 graders vinkel uppåt vilket är väldigt skönt. Hennes mun är i jämnhöjd med min och hon är den mest frikostiga människa jag träffat på :)))) Ibland blir hon dock grinig när hon tycker att jag äter mer än hon, då brukar hon grina lite. Vilket ger mig en aning dåligt samvete. För att kompensera detta tar jag fram mitt tunga artilleriet, tungan, och så sveper jag över henne med den ett par gånger. Vips så är allt frid och fröjd igen. Och med gemensamma krafter delar vi sedan på det som är kvar. Vet ni förresten om att jag har fyllt 6 månader nu ? Jojomensan, så är det...och snyggare o snyggare blir jag. Kolla in fotot här. Det är taget när jag var på spaningsuppdrag. Tyvärr rörde sig inga kriminella element i området denna gången. Men jag har förtröstan, någon gång borde väl våra vägar korsas ?! Hmmmm....jag undrar om hundar får bära polisbricka? Det hade varit coolt.