Tis. 1999-09-28 Ökat ansvar brukar följa vid ökad ålder, så även i vårat hem. I nästa månad blir jag 19 månader gammal, en rätt mogen ålder får jag lov att säga. Ökade förpliktelser är en annan sida av vuxenlivet så nu har jag blivit mer hjälpsam med hemarbetet. Nuförtiden både diskar och handlar jag på egen, nåja nästan egen hand. Vi brukar dela upp disken med att jag grovdiskar tallrikar och kastruller, beroende på vad för mat som tillagats och handlingen innefattar hembringandet av märgben. Vad gäller försvars och vaktsidan har jag ännu inte lyckats ta över men tro mig, jag kämpar väl och har lagt upp det som ett ett långsiktigt strategiskt mål. Det var så jag gjorde när jag tyckte det var dax att få sova anständigt i en riktig säng, och se det lyckades ju mycket bra. Nu sover jag alltid i sängen, även när jag ensam tar mig en liten siesta på eftermiddagen. Vaktbiten här hemma kan jag eventuellt tänka mig en kompromiss om men ute vid andra hundmöten, icke! Mattes motdrag är ytterligare begränsning av min redan ringa frihet (i mina ögon) samt ett nästan fanatiskt förhållande till ordet "vänta". Gud nåde mig om jag inte respekterar henne med det där väntat! Hon kommer dundrandes så fort benen kan bära henne, marken skakar i sina grundvalar och sedan, väl framme frågar hon upprört om jag fått akut hörselskada. Då är det bäst att tagga ner så hon får lugnat sig lite och inte åker på en infarkt på köpet. Tro nu inte att jag har givit upp! nejdå jag kämpar på både tappert och väl så till slut skall väl mitt envist uthållande ge resultat?! Emma min flickvän är tyvärr lika sur och grinig hon. Uppskattar hon mina racer rundor med tvära inbromsningar (i bästa fall) framför näsan, eller min roliga lilla lek "stjäla pinne"?? Inte alls! Varför kan dom inte ta lika lätt och glatt på livet som jag?? Är det Höst-pms som spökar??? Jag bara frågar..

Ons. 1999-09-01 I måndags började matte skolan igen. Förra terminen gick hon på skola långt härifrån, ända i Vänersborg och då fick jag vara hos dagmatte. Men nu kom hon in på universitetet här i Göteborg så hon proklamerade frankt: Zeb, nu är du en stor kille och du klarar att vara ensam hemma i 4 timmar. Hmmmpf! Säger jag bara, jag fick inte säga min mening i frågan. Men hämnden är ljuv..... Första skoldagen började med att vi var ute i skogen i två timmar så att jag skulle vara "välrastad och ligga och sova" som hon uttryckte det. Tssssss.....knappt hade hon hunnit ut genom entré porten innan jag satte gång med min skönsång. Ooouuuyyl....Ooouuuyyl....Ooooouuuuyyyyl.. Jag tog i ända från tårna och lade ned hela min själ. När matte kom hem fyra timmar senare, hörde hon mig redan utanför entrén. Jag hörde hur hon snabbade sig upp för att få tyst på mig. Väl inne hade hon knappt tid att säga hej, innan hon rusade runt i lägenheten för att se om jag hade demolerat sängen eller våran skinnsoffa. Ursäkta mig men hur dum tror hon att jag är??? Det är ju där jag brukar sova, inte förstör man viktigaste platsen i lyan!! Efter att hon lugnat sig lite drabbade nästa ångestattack henne, hur glada är grannarna på en skala 1-10??? Här är rätt lyhört, men ingen har klagat så jag förmodar att de håller med mig i denna fråga; jag har helt enkelt begåvats med en fantastisk stämma!