Jag föddes i Malmö 1976. Har tre halvsyskon. Stefan som är 20 år äldre,
Lena som är 18 år äldre och Anders som är 10 år äldre.
Jag växte upp i stadsdelen Lindeborg. 1983 började jag skolan. Var en liten blyg pojkflicka.
Men det rättade till sig.
Jag levde för fotboll tills mina knän la av. Då visste jag inte riktigt vad jag skulle göra längre.
Datorer var ett bra substitut som jag hade haft vid sidan av tidigare. 1986 fick jag min Commodore 128. Wow. Livet lekte, jag var på topp. Men att jobba utan hårddisk och lagra allting på kassettband var jobbigt. Min första PC skaffade jag 1993.
Då ändrades mitt liv. Vilka möjligheter. Men tyvärr hade datorerna sina begränsningar.
Jag gick ut nian och skulle gå gymnasiet. Jag ville bli elektriker men kom inte in på eltele-linjen i Malmö.
Jag kom in i Lund men hade inget intresse av att pendla så jag gick Drift- och Underhållsteknisk Linje istället. Där kunde jag läsa el ändå. Efter studenten fortsatte jag med ett påbyggnadsår.

Under andra året i gymnasiet träffade jag min nuvarande man. Vi var sjutton år och hade ingen aning om att det skulle gå så långt. Man kunde ju inte riktigt tro att man skulle hitta nån livskamrat i den åldern. Men när jag flyttade hemifrån i januari-95 tog det inte lång tid innan han flyttade in.
Vi förlovade oss den sommaren och sen ryckte han in i lumpen. Det var fruktansvärt. Där satt jag ensam
när han sprang i skogen och sköt. Men snart började jag jobba på McDonalds. Och slutade ganska snabbt igen.
Sommaren-96 bestämde vi oss för att skaffa barn. Varför vänta när jag ändå var arbetslös? Väldigt intilligent tänkande, eller hur? Mathias föddes ett år senare och vi var överlyckliga. Men det grusades av att det kändes som om något var fel med honom. När han var fyra månader fick vi beskedet att han hade en tumör i hjärtat. Hela livet vändes upp och ner. (Läs mer under Mathias) Efter långa och många sjukhusvistelser och månader av att bara koncentrera sig på Mathias så skulle jag börja jobba igen. Det var struligt eftersom Mathias inte höll sig frisk mer än nån dag i taget. Men på något sätt så klarade vi oss igenom det och jag fortsatte som redovisningsassistent. Vi gifte oss i juni 1999. Det var ett planerat utomhusbröllop men eftersom det öste ner så tog vi oss in. Att gifta mig är nog det bästa jag har gjort(förutom barnen). Det var skitkul, festen och allting. Värt varenda krona. Och vilken kick det var. Plötsligt var man som nyförälskad. En känsla som var så häftig efter 5 års förhållande. Det bästa är nog att det blir bättre och bättre hela tiden. Ju äldre vi blir desto bättre förstår vi varandra.
Sommaren 2001 flyttade vi till mitt barndomshem. All fritid gick åt till renovering. Själv kunde jag inte hjälpa till så mycket eftersom jag var höggravid och inte kunde röra mig så bra. Men den sista flyttdagen bestämde sig Lucas för att komma ut. Tror ni vi var trötta den dagen? Nääääääää. Men ut kom vårt lilla underverk.

Så nu sitter vi här i huset med våra två pojkar och har det ganska bra ändå. Jag sitter som nämndeman i Malmö Tingsrätt, vilket är mycket intressant och jag sitter i skattenämnden i Malmö.
Jag har oxå startat ett eget företag, Ulvinius Redovisningsbyrå, vilket går bra och är en ny kick. Att ha eget är både positivt o negativt. Det är ju mycket egna pengar som får gå in så här i början men såsmånigom kan det nog ge en del. Vi får vänta och se helt enkelt. Skönt att jag har en man som stöttar mig iallafall.
Något som är väldigt ironiskt är att nu återigen händer det att jag sitter ensam hemma(med barnen visserligen) när Dan är ute och skjuter. Nu ingår han i en insatsstyrka som har sina övningar då och då. Men han tycker om det så varför inte...